Kära hundar,
Idag tog vi hejdå till vår vän Lewi. Liksom de flesta av din sort var Lewi en gammal god själ. Han hade ett brett leende, en glad svans och en söt ande. Han var en fighter och arbetade hårt för att stanna hos oss, men efter 15 år gav hans kropp äntligen upp.
Och så gjorde hans mamma de beslut . Beslutet som, förr eller senare, alla vi som ger våra hjärtan till en hund kommer att behöva fatta. Jag stod i närheten när hon smekte hans mjuka päls, talade försiktigt till honom och gav honom den sista, mest osjälviska gåvan hon hade att ge. När Lewi lämnade den här världen vet jag att ingenting var osagt eller ofärdigt. Han förstod hur fullständigt han var älskad.
När jag kom hem satte jag mig på golvet, kramade er båda nära och grät in i era halsar. Du lutade dig in i mig och kysste bort mina tårar. Om och om igen berättade jag för er hur mycket jag älskar er båda, hur värdefulla ni är för mig.
Kära hundar, jag önskar att ni kunde veta –- verkligen veta – hur tacksam jag är för er, hur mycket ni har förändrat mig, hur jag är en bättre person på grund av er. Men om jag fick möjlighet att berätta i ord som du kunde förstå, var skulle jag börja? Vad skulle jag säga?
Jag skulle säga …
Tack för skrattet.
Tack vare er, kära hundar, går det inte en dag som jag inte skrattar. Även i de mörkaste tiderna, de dystraste stunderna, har du lyckats få ett leende på mitt läppar. Oavsett om du jagar en ekorre eller dansar på middagen, hittar du det roliga i varje liten sak och uppmuntrar mig att göra detsamma.
Tack för perspektivet.
Det är sant, hundar, att jag ibland tar mig själv på för stort allvar. Jag tänker för mycket på jobbet och spenderar för mycket tid klistrad vid datorn. Men du är en ständig påminnelse om vad som verkligen är viktigt. Med en försiktig tass på benet övertygar du mig att gå utanför, känna solen och kanske sträcka ut mig i gräset. Njut av det här ögonblicket, verkar du säga, för det här ögonblicket är allt vi har och det enda som någonsin verkligen betyder något.
Tack för anslutningen.
Som en introvert tycker jag att det är tröstande och bekvämt att vara ensam, att stänga in mig själv, att undvika tomgångsprat. Men ni, kära hundar, har gjort det omöjligt. Att gå med dig är som att gå med rockstjärnor. Främlingar vill stanna upp och prata, fråga om dig, tjafsa om dig. Genom dig och bloggen jag skriver om dig har jag fått chansen att träffa människor från hela världen. Ännu mer än så har du visat mig att det är mycket lättare att få vänner än jag föreställt mig. Tydligen behöver du bara le och vifta.
Tack för att ni är så kloka lärare.
Jag har haft turen att ha några fantastiska lärare i mitt liv. Men ni, hundar, är bland de bästa. Du har lärt mig betydelsen av tro och tillit, tålamod och hopp. Tack vare dig gav jag mig ut på en helt ny livsväg, och på vägen lärde jag mig att jag kan mer än jag någonsin trodde var möjligt.
Tack för att du var där.
Under de senaste åren har jag haft min beskärda del av upp- och nedgångar. Hej och hej då. Liv och död. Triumfer, misslyckanden och osäkerheter. Men det som aldrig avstod var ni, kära hundar. Oavsett vad som hände runt omkring mig, där var du i centrum, mina lurviga små prövstenar. Ger mig något påtagligt att hålla fast vid. Håller mig jordad, hel och balanserad.
Tack för just varelse .
Det verkar omöjligt att du ändå lyckas göra så mycket genom att inte göra någonting. Din glada attityd på morgonen –- det här är den bästa dagen i mitt liv! – – sätter tonen för resten av min dag. Att sitta nära dig i samma rum medan jag arbetar hjälper mig att fokusera. Även de stunder du snarkar tyst (eller inte så tyst) i soffan fyller mig med frid och gör mig lugnare. Bara det faktum att du existera på något sätt gör livet bättre.
Kära hundar, jag säger alltid att ni båda kommer att leva för evigt. Att jag aldrig kommer behöva ge dig gåvan som Lewis mamma gav honom idag. Jag vet naturligtvis att det inte är sant. Att oavsett hur mycket jag önskar det eller vill det så kommer den dagen, och när den gör det kommer en del av mitt hjärta att lämna med dig. Men jag vet också att även då, även i det ögonblick det går sönder, kommer mitt hjärta att bli större för att du var en del av det.
Mina kära, kära hundar.
Din tur: Om du kunde berätta vad som helst för dina hundar, vad skulle du säga? Berätta för oss i kommentarerna!
Lär dig mer om hundar med Mydogs.blog:
